Den standiga resan

Marie Fredriksson cover

när jag tänker på den ständiga resan
genom livet
när det alltid känns som höst
då vänder sig vinden sakta mot norr
och blommorna dör
det faller regn i mina drömmar

jag måste resa igen
och leta efter tröst
jag måste leta igen
efter ömhetens röst
jag måste resa igen till nästa höst
den ständiga resan till nästa höst

när jag vandrar på den steniga vägen genom livet
när det känns som jag bar på en sorg
då gömmer sig solen sakta i moln
och ordet är adjö
snart faller snö i mina drömmar
jag måste resa igen och leta efter tröst
jag måste leta igen efter ömhetens röst
jag måste resa igen till nästa höst
den ständiga resan till nästa höst
den ständiga resan till nästa höst

----English---

When I think of the perpetual journey through life
When it always feels like autumn
The wind moves slowly to the north
And the flowers die
Rain falls in my dreams

I must travel again and search for comfort
I must search again for the voice of tenderness
I must travel again to next autumn
The perpetual journey to next autumn

When I wander on the stony road through life
When it felt like I carried a sorrow
Then the sun hides slowly in the clouds
and [indisinct] goodbye
Soon the snow falls in my dreams

I must travel again and search for comfort
I must search again for the voice of tenderness
I must travel again to next autumn
The perpetual journey to next autumn
Oooo the perpetual journey to next autumn